Facebook

Tatsiana Revjaka, ung, kvinna och en ledande profil inom det vitryska civilsamhället.

2006-06-12 ARTIKEL

Tatsiana Revjaka, ung, kvinna och en ledande profil inom det vitryska civilsamhället, belönas för sin outtröttliga kamp för mänskliga rättigheter. Det tredje Anna Lindh-stipendiet går till landet som kallats ”Europas sista diktatur”. 

Telefonen upphör aldrig att ringa. Från sin plats i en anonym lägenhet i Minsk påminner den om de ständiga övergrepp mot de mänskliga rättigheterna som pågår i Lukasjenkos Vitryssland. Tålmodigt svarar Tatsiana Revjaka och hennes kollegor på människorättsorganisationen Viasna på samtalen från oroliga anhöriga och drabbade.

Det vitryska presidentvalet kom och passerade. Alexander Lukasjenko återvaldes med en förkrossande majoritet medan oppositionen utsattes för ömsom hot och ömsom förlöjligande. Men när de internationella TV-teamen och utrikeskorrespondenterna lämnar Minsk, och den siste demonstranten tågar hem från Oktobertorget, återupptas det envisa arbetet för ett annat Vitryssland. En av de drivande krafterna är journalisten och människorättsaktivisten Tatsiana Revjaka, 2006 års Anna Lindh-stipendiat.

- Jag blev väldigt överraskad, säger Tatsiana Revjaka om beskedet från Sverige. Att just jag fått stipendiet, det finns ju så många som gör ett minst lika viktigt arbete. Samtidigt blev jag väldigt glad, vi möts ofta av tacksamhet från dem som vi lyckas hjälpa, men det är förstås väldigt roligt att vårt arbete uppskattas utifrån också.

Viasna, organisationen där Tatsiana Revjaka är verksam, bildades i april 1996 när president Lukasjenkos auktoritära drag började komma tydligt till uttryck. 2003 stängdes organisationen officiellt av Vitrysslands högsta domstol efter en rättsprocess som kritiserades skarpt av EU och Sveriges dåvarande utrikesminister Laila Freivalds. Arbetet har dock fortsatt lika aktivt som tidigare, även om man nu är tvungen att arbeta i det fördolda och därmed utsätta organisationens aktivister för ökade risker.

- En utmärkelse av det här slaget innebär ett internationellt erkännande av det arbete vi utför, samtidigt som det visar att omvärlden förstår att situationen för mänskliga rättigheter i Vitryssland är dålig. För oss i människorättsrörelsen innebär den här sortens uppmärksamhet också ett visst skydd mot repressalier, eftersom myndigheterna inser att om de angriper oss riskerar de att få en internationell proteststorm emot sig, säger Tatsiana.

Tatsiana Revjaka har flera gånger drabbats av förföljelse från myndigheterna på grund av sitt arbete. Hon har en central roll i arbetet med de fyra oppositionella som försvann och befaras ha mördats 1999 och 2000. I samband med att hon delade ut en rapport från Europarådet som utpekade flera ur presidentens nära krets som inblandade i försvinnandet, greps hon och fängslades hösten 2004. Fallet fick stor internationell uppmärksamhet och hon släpptes men dömdes till böter. 

Tatsiana Revjaka har sedan 1998 då hon började som pressekreterare för Viasna intagit en alltmer framträdande position inom det vitryska civilsamhället. Hon är idag drivande i organisationens arbete för dokumentation av brott mot de mänskliga rättigheterna och arbetar aktivt med opinionsbildning och utbildning för att sprida kunskap om mänskliga rättigheter i Vitryssland. Tatsiana Revjaka leder ett stort samarbetsprojekt kallat ”Människorättskolan” för att stötta och utbilda framförallt engagerade ungdomar. Som journalist har hon ett nära samarbete med de oberoende medierna i landet.

- De stora utmaningarna i vårt arbete är dels att utveckla stödet till de drabbade och dokumentationen av de människorättbrott som begås, säger Tatsiana. Men det är också angeläget att skapa förståelse för vad de mänskliga rättigheterna innebär och varför de är viktiga i det vitryska samhället.

I samband med val och folkomröstningar i Vitryssland har Tatsiana lett informationsarbetet för den samlade NGO rörelsens alternativa valövervakning som lett till att överträdelser kunnat dokumenteras. Hon betonar dock att en av de stora utmaningarna är att se framåt. Det är inte tillräckligt att vara missnöjd med det som är, man måste också vara beredd att vilja bygga något annat:

- Vi måste också förbereda oss på vad som krävs när den politiska situationen ändras, veta vilka åtgärder och reformer som måste genomföras för att åstadkomma ett samhälle där mänskliga rättigheter respekteras.